Varför vi hamnar i "förtvivlans dal". Och hur vi tar oss vidare.

Nu är jag tillbaka med mina fredagsmejl! 💛 Hoppas att du har haft en riktigt skön sommar.

Det här hade kunnat vara ett peppande komma-tillbaka-till-jobbet-mejl som de flesta skriver just nu. Men nej, det blir inte riktigt det.

Jag fick ett mejl under sommaren från en chef som önskade hjälp. Hon skrev så här:

"Jag har en ny chefsroll med en lika ny chefskollega som jag har delat ledarskap med. Jag har fått en tuff start på jobbet. Mitt självförtroende har blivit stukat och jag behöver ta tillbaka kontrollen, bli tryggare och utvecklas i rollen."

När jag fick mejlet, utan att veta någonting mer om den här chefen, kom jag att tänka på en sak; ett fascinerande fenomen som kallas - "the valley of despair" - förtvivlans dal.

Förtvivlans dal

Det här, det är en plats som vi alla förr eller senare besöker. Särskilt när vi går genom en period av förändring eller inlärning. I början när vi lär oss något nytt eller går in i en ny erfarenhet så börjar vi från grunden och vill lära oss så mycket vi kan och är begeistrade över allt som är spännande.

Tills vi sakta inser eller känner... att vi inte vet nånting. Eller inte kan nånting. Och så tumlar vi ned i förtvivlans dal. Det är liksom flera kompisar som ansluter sig till den festen - negativt självprat, begränsande övertygelser, bluffsyndrom, prokastinering och undvikande.

Exempel på när vi är där

Vi kan hamna där när vi har ett nytt jobb. Vi har blivit rekryterade till ett företag vi verkligen vill jobba på. Första veckorna är lik en förälskelse, vi läser igenom spännande material, träffar trevliga människor, går från möte till möte. Härlig känsla.

Sen börjar vi liksom sakta glida nedför skränten i den där dalen. Vi blir indragna i knepiga projekt, folk ber oss att ta över uppgifter, stort ansvar, deadlines börjar komma, otydliga förväntningar. Konflikter och problem ska hanteras. Det är mycket vi inte förstår och vi ska prestera, visa framfötterna. Och så hamnar vi där. I förtvivlans dal.

Så var det för mig när jag skulle starta eget onlineföretag. Wow, vad spännande! Så kände jag första månaderna när jag kastade mig in i det. Taggad till tusen. Tills jag blev fullkomligt överväldigad av allt nytt jag skulle lära mig och kunna. Teknik. Sälj. Marknadsföring. Annonsering. Film. Redigering. Jag ramlade ned i dalen. Nästan handlingsförlamad ett tag. Tills jag hittade vägar framåt och kunde börja klättra uppåt igen. Så här i efterhand är jag glad för den erfarenheten för jag tvingades att verkligen se på mig själv.

Tips på att hantera situationen

• Vi är ofta våra egna värsta kritiker. När saker inte går som planerat, är det lätt att börja tvivla på sina egna förmågor.

• Kom ihåg att varje nytt jobb eller förändring innebär en period av anpassning. Ibland tar det längre tid än väntat att hitta sin rytm.

• Ge dig tillåtelse att känna. Det är okej att känna sig osäker och tvivla ibland. Acceptera de känslorna som en naturlig del av processen.

• Prata med kollegor, vänner eller coach som kan ge dig perspektiv och stöd.

• Ta dig tid att verkligen reflektera över dina framsteg. Ta ett steg tillbaka och påminn dig om allt du har åstadkommit hittills. Små vinster är också vinster.

• Fokusera på det du kan påverka istället för att fastna i det som känns överväldigande.

• Framför allt: var snäll mot dig själv: Ledarskap är en kontinuerlig resa. Inte ett mål. Tillåt dig själv att göra misstag och lär dig av dem.

Önskar dig en riktigt härlig helg.

Ta hand om dig.

💛 /Linda